En av de bästa sakerna med jobbet på muffinskis är stammisarna. De är en tapper skara som kommer in nästan varje dag, beställer det vanliga, sitter på sin vanliga plats och gör sina vanliga ritualer. Låt mig presentera - Muffinskis elit:

En dam runt 50-60 kommer in någon gång i veckan och beställer jordgubbs frozen yogurt. Först en stor, sedan en liten, sedan kanske en liten till. Hon är före detta ballerina och mycket mystisk. Säger inte mycket (men är alltid trevlig) och betalar alltid med jämna pengar.

De äldre paret som tappade bort sina bilnycklar är ett annat stammispar. Det känns dock som att tanten blir lite meddragen av sin gubbe, hon är riktigt svårflörtad medan hennes man är VÄRLDENS pratgladaste. De är så söta! Har jag lite tid över brukar jag stå vid deras bord opch lyssna på historier.

Min favorit är fransmannen. Han kommer in varje dag runt 18-snåret, beställer alltid en kanna darjeiiling-te, ger mig alltid dricks, sätter sig alltid vid fönstret, dricker upp sitt te, tar fram sin bok och sitt-somnar på exakt samma sätt varje gång. Han somnade till och med när han hade med sig en vän! Rätt vad det var hörde jag hur någon ropade "Men du kan ju inte somna"! - Fransmannen brydde sig inte, han satt-sov på sitt vanliga sätt och hans vän fick sysselsätta sig med en kvarglömd Evening Standard.

En annan är en 15-ish-årig italiensk ballerina-pojke (tufft!) som är helt toppen! Han kommer in och beställer en "frååzen yoguurt kiwi-stråbärriiiee", han är alltid jätteglad och tar med sig nya vänner varje gång.

Ett annat par är (vad jag antar) två systrar, den ene är lite utvecklingstörd tror jag (världens sötaste och världens mest frågvisa) och de beställer ALLT de är sugna på - smoothies, frozen yogurts, mackor, muffins. Det är så roligt att lyssna på när de pratar för de kan föra värsta seriösa samtalen om typ Teletubbies.

Jag hoppas jag inte glömde någon nu!

Fönsterplatsens utsikt (fransmannens bord):



Måste berätta om min och Annas supertabbe i Covent Garden också! Vi vandrade omkring en ledig dag i Covent Garden och blev sugna på något sött så vi letar oss ner till ett café på piazzan. Det var en japansk-inspirerad liten sak, väggarna var babyblå och stolarna var svampformade - redan där borde vi anat onåd, men det gjorde vi inte. Beställer varsin cup-cake och är såhär glada:




tar ett bett och önskar att vi inte gjort det, det var som att sätta tänderna i florsocker som stelnat lite. Det var supersämst och vi ångrade oss bittert eftersom det ryktas att det finns ett bra muffinsställe bara några meter bort...